fredag, 15 april, 2011
(Bildtext): I spelet Smurf's Village kan man köpa virtuella bär för 749 kronor med ett klick. Att det är riktiga pengar står på engelska. Spelet rekommenderas från 4 år.
- – - -
Apple betalar tillbaka de 50.000 kronorna som gick upp i rök för virtuella bär när barnen i en svensk familj spelade Smurf’s Village på Ipad.
Visst, det var väntat. Apple hade nyligen gjort samma sak i USA (med påpekande att det rör sig om en engångsbetalning – underförstått: ”Håll koll på barnen nästa gång…”).
Jag vet inte om det hade någon som helst effekt att jag tryckte på i TV4:s Nyhetsmorgon om detta, och röt till i Ny Teknik i veckan. Men i så fall upprepar jag hela budskapet, om nu Apple skulle missat det:
”Att tillåta ett spel för barn där man kan köpa korgar med låtsasbär för 749 kronor med en knapptryckning är inte okej.”
Apple borde dra tillbaka spelet och kräva av spelutvecklaren Capcom Interactive att köpen av virtuella bär tas bort.
Och Apple borde överhuvudtaget inte tillåta köp av låtsasobjekt för riktiga pengar i spel för barn.
Ta ansvar, Apple. Jag vet att ni kan.
- – -
e-post: mats.lewan@nyteknik.se – twitter: matslew
måndag, 21 februari, 2011
Bara ett snabbt tips: Kolla in vad (före detta) Malmöföretaget TAT gör hos kanadensiska RIM!
Här är tre små korta videoklipp från prylbloggen Engadget – väl värda några minuters tittande om man är intresserad av utveckling inom användarmiljöer (graphical user interface).
För den som inte minns: TAT är företaget som med rötter i grafikprogrammering på resurssvaga små minidatorer byggde upp en framgångsrik verksamhet kring visionärt tänkande inom användarmiljöer, främst i mobiler.
För ett par månader sedan lät sig TAT något överraskande bli uppköpt av RIM, företaget bakom Blackberrymobilerna och den nya pekdatorn Playbook.
Utmaningen som lockade TAT var att placera Playbook högt upp i den just nu extremt tuffa konkurrensen mellan pekdatorer – främst Apples Ipad och en flod av pekdatorer med Android, och med bland annat Dells HPs pekdator med Web OS som bubblare.
TAT har tidigare visat prov på extremt visionära grafiska lösningar, och hoppas nu att RIM blir ett sätt för de här visionerna att nå en verkligt stor marknad.
Och det blir verkligen spännande att se hur långt kompetensen på TAT kan ta RIM och Playbook.
- – -
e-post: mats.lewan@nyteknik.se – twitter: matslew
torsdag, 10 februari, 2011
Den stora bomben när HP visade upp sin pekdator Touchpad med operativsystemet WebOS på onsdagen var inte själva pekdatorn. Den omskakande nyheten var i stället att HP planerar att använda WebOS även i sina vanliga datorer.
Microsoft Windows åker inte ut på en eftermiddag, men signalen var tydlig, ungefär: ”Windows är inte längre nödvändigt, och vi tror mycket på Web OS”.
Två viktiga saker är värda att notera.
Den ena gäller HP självt och framtiden för Web OS (som HP fick med vid köpet av Palm och som hade premiär i Palm-mobilerna Pre och Pixi).
Konkurrensen bland operativsystem för datorlika mobiler och pekdatorer är nu mördande, med Apples IOS och Googles Android som klara nya ledare.
Kring resten av marknaden slåss Rims Blackberry OS/Blackberry Tablet OS, Nokias Symbian (och även på sikt MeeGo), Microsofts Windows Phone 7 och HP:s Web OS. Plus Googles Chrome OS för datorer/pekdatorer.
En stenhård kamp, kort sagt, som handlar om att locka till sig både användare och programutvecklare.
Genom att använda Web OS även i vanliga datorer ökar HP omedelbart volymen för systemet, och därmed intresset för programutvecklare. Chanserna för överlevnad ökar rejält.
Den andra gäller framtiden för datormarknaden som helhet. Redan nu står det klart att nästa steg för datormarknaden är en verklig massmarknad, i stil med mobilmarknaden. Pekar på det gör de datorlika mobilerna och det stora intresset för de nya pekdatorerna.
Det är ett växelspel: Massmarknaden kräver produkter som är extremt enkla och trevliga att använda, och som krånglar minimalt. Pekdatorerna är gjorda med detta i åtanke. Samtidigt får pekdatorerna marknaden att växa.
En viktig del i trenden är att program i datorn successivt ersätts med tjänster på nätet (eller i ”molnet”).
Och här knyter HP:s idé om Web OS i datorer ihop påsen: När nu tjänster på nätet blir vanligare, bättre, enklare, mer spridda och mer attraktiva, minskar plötsligt betydelsen av vilket operativsystem man har i datorn.
Behovet av Windows som likriktande standard minskar successivt.
Av samma anledning kommer utrymmet för flera operativsystem att samexistera på marknaden att öka. Det kommer på sikt att handla mer om en användarupplevelse – val av grafisk miljö med mera – vilket inte på långt när är lika definitivt som valet mellan operativsystem som Windows, MacOS eller Linux.
HP:s planer är spännande. Och samtidigt mer trovärdiga än vad de skulle ha varit för bara något år sedan. De ger en intressant glimt av den närmaste framtiden.
- – -
e-post: mats.lewan@nyteknik.se – twitter: matslew
torsdag, 20 januari, 2011
Liten men krånglig
- – -
Att Sony Ericssons resultat blev sämre än väntat var när allt kommer omkring – inte helt oväntat.
Den tuffa situationen för den svensk-japanska mobiltillverkaren är ingen slump.
Det finns nämligen bara en väg för Sony Ericsson att gå – stora smarta pekmobiler med Android. I händerna på Google.
Här är en bit av pudelns kärna:
Det är väldigt, väldigt svårt att göra en enkel och liten pekmobil.
Sony Ericsson är den enda tillverkare gjort ett tappert försök, med lilla Xperia X10 Mini. En eloge för det!
När jag först provade den i somras tyckte jag den verkade helt ok.
Men nu har jag haft den en längre tid i fickan, som alternativ till en enklare mobil jag brukar använda privat. Och är riktigt missnöjd.
Det jag brukar ha den till – ringa, skicka sms och surfa (med webbläsaren Opera Mini) – är med X10 Mini Pro (utskjutbart tangentbord) så långsamt och omständligt att jag blir alldeles tokig.
För det första reagerar den långsamt på allt. Och att leta efter kontakter via pekskärmen är besvärligt. Att skriva bokstäver på skärmens knappsats är jobbigt, samtidigt som knappsatsen då döljer det som annars visas på skärmen. Att skjuta ut tangentbordet för att ringa är omständligt. Och så vidare…
Igår bytte jag tillbaka till en klassisk gammal K610. Vilken befrielse! (Fast jag saknar min W910 som gick sönder – slidemobil med större skärm).
Man kan tycka att det finns en marknad här.
Vågen av nya fina datorlika mobiler med stor pekskärm har visserligen revolutionerat mobilbranschen, frälst den mobila internetvärlden och förfört användarna.
Men det kommer under lång tid att finnas de användare i världen som inte har råd. Eller plats i fickan. Eller kanske vill ha en enklare mobil av andra skäl
Ändå är det knappast ett alternativ för Sony Ericsson.
X10 Mini är ett exempel på hur svårt det är att göra en liten och samtidigt avancerad mobil med Android. Och då återstår vanliga standardmobiler – med marginaler som idag är så pressade att endast Nokia och några asiatiska tillverkare kan bygga en affär kring dem.
För Sony Ericsson gäller det alltså bara att bita ihop och försöka göra de bästa Androidmodellerna, i välkänt format och tuff konkurrens. Xperia X10 var ok, men ingen fullträff i jämförelse med andra utmärkta Androidmobiler i samma format. Nu blir det nya Arc som får ta upp kampen.
Visserligen välkomnar jag alla nya försök att göra en liten pekmobil, men uppriktigt sagt tror jag att bara ett företag klarar det – Apple.
Och det finns säkert goda skäl till varför vi trots alla rykten ännu inte sett någon Iphone Nano.
- – -
e-post: mats.lewan@nyteknik.se – twitter: matslew
måndag, 17 januari, 2011
Jag blev lika irriterad som vanligt vid den senaste utlandsresan.
Roamingavgifterna gör mobil datauppkoppling så dyr att jag liksom många andra helt enkelt avstår. Jag nöjer mig med wifi, fast jag i många fall inte tycker att det duger.
Uppenbarligen anser sig operatörerna fortfarande tjäna mer pengar på att några få användare betalar ockerpriser, än på att vända sig till den växande skaran som har 3g-modem till datorn eller en smartphone som törstar efter konstant uppkoppling.
I takt med att användarna vänjer sig vid att vara uppkopplade överallt, även på språng, blir wifi ett allt sämre alternativ.
Dessutom är tillgängligheten på bra wifi-nät väldigt ojämn i många länder, medan 3g-näten med hspa bara blir bättre och bättre.
Att roama – det vill säga att tuffa på med det svenska simkortet – är som sagt så dyrt att det är bäst att avstå.
Inom Europa kostar det omkring 30 kronor per megabyte, i resten av världen omkring 120 kronor. Det beror både på att den lokala operatören tar ut löjligt höga priser, och på att din svenska operatör lägger på en fet marginal (läs här).
Själv brukar jag försöka få tag på ett simkort från en lokal operatör. I de flesta europeiska länder brukar man då kunna få loss en eller två gigabyte för 200 kronor, det vill säga omkring 300 gånger billigare än vid roaming. Ofta har man en månad på sig att använda trafiken.
Prisskillnaden är värd en del arbete, men butiker som säljer mobilabonnemang är inte det första man stöter på under utlandsresan. Ofta är simkorten dessutom knutna till köp av modem, alternativt abonnemang (det är naturligtvis en kontantkortsmodell utan bindning man behöver).
Högt på min önskelista står därför en tjänst jag hittills inte sett – en online-butik som säljer simkort för datauppkoppling i olika länder:
Välj land, välj operatör (utifrån täckningskarta), välj tid (en vecka, en månad) och datamängd. Betala, och simkortet kommer med posten.
Enkla parametrar för konfigurering medföljer.
Det är en affärsidé – var så god 
Tyvärr finns ett par uppenbara svårigheter att brottas med.
En är att operatörerna inte vill vara med, eller i alla fall bjuder på en hel del krångel för den som vill bli återförsäljare av simkort.
En annan är att inställningarna för modem/mobil är för krångliga för många användare, även om det i de flesta fall handlar om att ställa in en enda sak – adressen för uppkopplingens så kallade APN.
Ett tredje problem är att framförallt mobiler, men ibland även modem, är operatörslåsta och alltså inte kan använda ett simkort från lokal operatör.
Dessutom är det förhoppningsvis frågan om en tjänst som har kort tid att leva, innan priserna på roaming sänks rejält.
EU pressar på för sänkta roamingpriser, men mitt tips till operatörer är att gå i förväg och skapa en aptitlig och enkel utlandstaxa för datauppkoppling – exempelvis 20 kronor per dag, med något rimligt tak för förbrukningen.
Det är lägre än vad många hotell tar för wifi, och skulle kunna locka en stor mängd användare som stängt av datatrafiken vid roaming, men som bara längtar efter att slå på den.
- – -
e-post: mats.lewan@nyteknik.se – twitter: matslew
måndag, 15 november, 2010
Översikt över startskärmarna i programmet Grid Touch
- – -
Mitt i alla häpnadsväckande misslyckanden från Nokias sida att få ordning på sina avancerade pekskärmsmobiler med Symbian, dyker det upp ett program från det lilla finska bolaget Offscreen och ställer allt på huvudet.
Och det är… en meny. En användbar pekskärmsmeny!
Som jag tidigare skrivit är min erfarenhet av Nokias flaggskepp N8 att den faller främst på första intrycket. Och det beror på två saker som hör till det första användaren möter:
- startskärm och menysystem som ärvts från gamla Symbian-tider är röriga och klumpiga.
- webbläsaren är gammal, trög och under all kritik.
Webbläsaren ska uppdateras kring årsskiftet, och menysystemet får möjligen ett lyft nästa år.
Men att det ska ta sån tid att få ordning på menysystemet är en gåta.
Och nu har det plötsligt blivit ett helt mysterium när lilla Offscreen i dagarna lanserat programmet Grid Touch (video här).
Det är inget annat än nio startskärmar, ordnade i en kvadrat på 3×3, med appar, verktyg och inställningar utplacerade. Alla är enkelt flyttbara (långt tryck på ikonen) och de nio skärmarna kan få valfritt namn (långt tryck på namnet).
Framförallt löper skärmarna med fingerrörelser helt mjukt och följsamt.
Jämfört med Symbians vanliga utförande känns det som en ren befrielse. Inte perfekt, och inte så unikt i sig, eftersom det är ett slags kopia av funktionen i Android och Iphone/IOS.
Men uppenbarligen något som ett litet finskt bolag utan vidare kunnat slänga ihop, däremot inte Nokia som haft flera år på sig att jobba på saken. Helt ofattbart, kort sagt!
Till råga på allt har Grid Touch en funktion som andra OS för mobiler har, och som Symbian borde haft för länge sedan – när man ska mata in text dyker ett tangentbord upp direkt, och med ett enda tryck är det klart. I Symbian krävs det flera extra knapptryck.
Det tråkiga är att Grid Touch är ett program som andra, och inte kan väljas som grundläggande användargränssnitt. När man trycker på mobilens menyknapp är man tillbaka till Symbian. Känns som en kalldusch. Milt uttryckt.
För övrigt hade det inte hjälpt mycket ens om programmat kunnat ställas in som förval för menyknappen, eftersom underliggande menyer i Symbians funktioner finns kvar ändå. Det hade blivit lite som raden av måttligt lyckade skal utanpå gamla Windows Mobile 6.5.
Men framförallt kan man tycka att Nokia under alla dessa år kunnat åstadkomma minst detta, och egentligen något ännu intressantare.
Androids användarmiljö är i mångt och mycket en kopia av Iphone/Ios. Microsoft har istället vågat sig på något eget med nya Windows Phone 7 – lyckat dessutom, som användargränssnitt (även om OS:et i övrigt har en del barnsjukdomar).
Nu är det uppenbart att även Nokia med lätthet skulle ha kunnat göra något bra, användbart, och eget, som gör Symbian i övrigt rättvisa.
- – -
e-post: mats.lewan@nyteknik.se – twitter: matslew
tisdag, 9 november, 2010
Så nu är det klart. Nokia tar hand om sorgebarnet Symbian (som mot alla odds fortfarande har 40 procent av marknaden för ”smarta” mobiler).
Det är logiskt.
Nokia har fortfarande mycket svårt att välja någon annan väg – att kliva på Googles Android eller Microsofts Windows Phone 7 vore fortfarande en alltför stor prestigeförlust.
Samtidigt finns det mycket små anledningar för någon annan tillverkare att stötta Symbian.
För den som vill ha en resumé om vad som hänt:
På måndagen blev det klart att Symbian Foundation nedgraderas från en operativ organisation till en enkel instans för licensiering av varumärke med mera.
Symbian Foundation bildades i oktober 2008 efter att Nokia köpt hela bolaget Symbian av minoritetsägarna Ericsson med flera. Stiftelsen fick ta hand om koden, och målet var att föra över den till öppen källkod och göra operativsystemet gratis att licensiera – samma modell som Googles Android, som presenterats ett år tidigare.
För ett år sedan var arbetet i full gång. Symbian Foundation hade öppnat kontor i Silicon Valley med drygt 70 anställda sommaren 2009, och siktet inställt på 200.
Ingen av de anställda arbetade direkt med programutveckling, utan verksamheten handlade om att dra upp riktlinjer, locka programutvecklare med mera. Nokia väntades på lång sikt ändå stå för över hälften av bidraget till systemets kod.
Men sedan både Samsung, Motorola och Sony Ericsson övergett Symbian började Symbian Foundation förlora sin mening. Att dess chef Lee Williams därefter lämnade skeppet i oktober i år blev troligen droppen.
Och det logiska sker alltså nu – Nokia tar hand om Symbian. Logiskt eftersom Nokia är den enda användaren, och även ger det utan jämförelse största bidraget till koden.
Men frågorna är flera.
Kan Nokia hålla liv i Symbian som öppenkällkodsprojekt, med intresse för oberoende utvecklare att delta?
Kan Nokia på egen hand fortsätta vitalisera Symbian OS så att det klarar sig i konkurrensen med Android, IOS/Iphone och Rim? Utan närkontakt med pulsen i Silicon Valley?
Och den kanske alltjämt obehagligaste, för Nokia – hur länge kan Nokia hålla fast vid sorgebarnet Symbian?
Halmstrået som fortfarande gör Symbian till ett möjligt val för Nokia är Nokias enorma marknadsandel på vanliga mobiler i stora delar av världen – ett möjligt avstamp för att locka användare kliva upp till någon form av smart mobil från samma tillverkare.
Vi får se om det räcker.
- – -
e-post: mats.lewan@nyteknik.se – twitter: matslew
tisdag, 19 oktober, 2010
Den som vill förstå varför Nokia hamnat i bakvattnet när det gäller utveckling av mobiler har en stunds högintressant läsning framför sig här:
http://www.hs.fi/english/article/Knock+Knock+Nokias+Heavy+Fall/1135260596609
Det är den finska tidningen Helsingin Sanomat som gör en gripande och initierad skildring av hur en kultur- och organisationsförändring dragit ner Nokia i förlamning och bristande innovation – en berättelse som utgår från intervjuer med femton tidigare anställda, från fabriksgolvet upp till ledningsnivå.
I korta ordalag kommer Helsingin Sanomat fram till att det vuxit fram en byråkrati med omkring 300 ”vice presidents” på Nokia som effektivt bromsat upp all handlingskraft och förlängt vägen från innovation till produkt.
Det har också skapat en intern konkurrens om resurser som tagit musten ur alla goda idéer.
Den förödande organisationen har sitt ursprung långt före den senaste vd:n Olli-Pekka Kallasvuo som fick gå i september. Enligt flera tidigare anställda var när hyllade Jorma Ollila år 2004 delade upp den extremt framgångsrika mobiltelefonverksamheten i tre affärsområden – Mobile Phones, Multimedia och Enterprise Solutions – som fröet till svårigheterna såddes.
Samtidigt vittnar de anställda om att framgången under nittiotalet byggde på en stark vi-känsla och fokusering på en eller två mobiltelefonmodeller per år.
Symptomatiskt påpekar de anställda att Nokia är fullt av briljanta ingenjörer, vars lysande arbete slarvats bort.
Det får mig att tänka på en annan it-jätte, dominerande på sitt område, som gett mig precis samma intryck – Microsoft.
Alldeles uppenbart är även Microsoft fyllt av extremt kompetenta ingenjörer, men under många år har få innovativa produkter nått marknaden.
Och även de anställda på Microsoft vittnar om horder av mellanchefer som bevakar varandra (läs bland annat på sajten Glassdoor.com där anställda sätter betyg på sina företag).
Det senaste året verkar dock något ha hänt på Microsoft, troligen som en reaktion på hårt externt tryck av kraftig förändring. Kanske har det skett en upprensning internt.
I vilket fall droppar det nu plötsligt ut lysande produkter – först sök- och karttjänsten Bing, sedan betaversionen av webbläsaren IE9, och nu senast det alldeles lysande nya operativsystemet för mobiler Windows Phone 7.
Frågan är om Nokia kan åstadkomma samma förändring och förnyelse. Kanske är det den nyrekryterade vd:n, Stephen Elop från just Microsoft, som i så fall lyckas med det?
En vink får man av kvinnan från Nokias monteringsfabrik, som får avsluta artikeln i Helsingin Sanomat: ”I see good in him. I believe that he will be able to achieve a lot of good things. I’ve just got that sort of feeling about it.”
Oavsett hur det går, kvarstår faktum – i takt med att it gör teknik till något som tränger in i hela samhället är det ingenjörerna som är hjältarna på företagen. Och det borde vara varje företagslednings uppgift att lyssna på ingenjörerna. Och att själv skaffa sig tillräcklig kunskap för att ha en vision kring tekniken i företagets produkter och tjänster.
Lär av Steve Jobs!
Och då kan det vara värt att påminna om att teknik i dag ofta handlar om programvara. Släpp alltså fram de skarpaste programutvecklarna!
- – -
e-post: mats.lewan@nyteknik.se – twitter: matslew
tisdag, 12 oktober, 2010
Den grafiska formen sträcker ut sig i sidled – elegant och effektivt.
- – -
Ok, nu har de landat, de nya Microsoft-mobilerna (läs nyheten om lanseringen här).
Vi har som sagt, liksom andra medier, skrivit på ett avtal om embargo, så om jag publicerar ett utförligt test kommer Microsofts advokater sättande.
Men ett första intryck får vi publicera. Och kortfattat ser det verkligen bra ut. Supercoolt helt enkelt, vilket jag sällan haft tillfälle att säga om Microsofts produkter genom åren.
Men med start från sök- och karttjänsten Bing verkar något ha hänt hos it-jätten i Redmond. Och det nya operativsystemet Windows Phone 7 fortsätter i samma anda.
För att komma igång behöver man bara mata in några grunduppgifter, tid och datum samt skapa ett Windows Live-konto. Det är enkelt, och man får sedan hälsningen ”Have fun!”.
Då har man redan fått känna på hårdvaran. Med så precisa krav från Microsoft har mobiltillverkarna tvingats spänna bågen när det gäller mobilernas hårdvara, för att konkurrera med varandra.
I Sverige lanseras mobiler från Samsung, LG och HTC, och de är alla gedigna i sin design, med mycket fina skärmar.
Mobilerna har en fysisk kameraknapp, samt tre knappar på framsidan: Startknappen tar dig till startskärmen, bakåtknappen alltid bakåt till föregående situation, medan sökknappen söker i den funktion du just använder – webb, kontakter, epost etc.
Pekskärmens följsamhet är i toppklass, vilket märks redan när man skrollar upp och ner på startskärmen.
Upplägget med de fyrkantiga plattorna på startskärmen kan se tråkigt ut på bild, men i mobilen är det snyggt och effektivt.
Plattorna kan leda direkt till appar eller objekt som bilder, enskilda kontakter eller något annat man valt att lägga där. Eller så leder de till det Microsoft kallar ”hubbar” – ett slags tema eller samlat grepp kring något, exempelvis människor eller bilder.
Under hubben Människor (People) finns till exempel alla kontakter samt inlägg i sociala nätverk som Facebook. Enligt vårt avtal om embargo får vi inte göra jämförelser. Men jag kan konstatera att upplägget är detsamma som Sony Ericsson siktat på med funktionen ”Timescape” och ”Mediascape” i sina Android-mobiler.
Låt mig bara säga att i Windows Phone 7 fungerar det som det ska – snabbt, snyggt och effektivt.
Det grafiska greppet att man får svepa i sidled för att se olika delar av en hubb är tillsammans med färger, stora bakgrundsbilder och typsnittet ”Metro” dessutom mycket elegant.
Microsoft har inte ensamrätt på hubbar. Redan i de mobiler som snart säljs finns hubbar från exempelvis mobiloperatören Tre, men även enskilda programutvecklare kan snickra ihop olika typer av hubbar och sälja/ge bort i nätbutiken Marketplace, där det annars finns program, musik med mera.
En del som saknas i butiken – exempelvis app för Youtube – ska finnas på plats den 21 oktober.
Butiken fyller samma funktion som Apples App Store – det är den enda vägen för distribution av program, och alla program måste godkännas innan publicering (till skillnad från i Apples App Store är dock innehållet i Marketplace detsamma i alla länder).
Som helhet upplever jag också Windows Phone 7 lika hårt uppstyrt som Iphone/Ios, med den skillnaden att antalet tillverkare och modeller är fler än en. (En annan likhet värd att nämna är att alla mobiler med Windows Phone 7 uppdateras centralt från Microsoft, liksom Iphone av Apple).
Tillsammans står de två därmed i kontrast till Android, som ger en mer varierad upplevelse (och där mobiltillverkarna står för uppdatering). Och kanske även i kontrast till Symbian.
Som jag nämnde i mitt förra blogginlägg befinner sig Symbian och Microsoft annars i en snarlik situation – båda har blivit frånåkta av ny utveckling som drivs av Google-Android och Apple-IOS/Iphone.
Och Symbians strategi är alltså att modernisera det existerande systemet medan Microsoft valt att bygga om från grunden.
Jag får som sagt inte göra jämförelser, men jag tror att de flesta ingenjörer har samma erfarenhet som jag – att när man byggt om och skruvat ett tag och det ändå inte blir bra, lönar det sig ofta att dra ett streck över det gamla och börja om från början.
Och Windows Phone 7 ser så här långt ut som ett bra exempel på det. Snyggt dessutom.
Naturligtvis finns det brister. Allvarligast är kanske att klipp-och-klistra ännu saknas. Och multitasking för andra appar än Microsofts egna (om de inte bäddats in i en hubb).
Men även om Gartner spår en marknadsandel på knappt fyra procent bland datorlika mobiler för Windows Phone år 2014, mot omkring 40 för Symbian respektive Android, börjar jag tro att Microsoft faktiskt har en chans.
- – -
e-post: mats.lewan@nyteknik.se – twitter: matslew
måndag, 11 oktober, 2010
Designen av Windows Phone 7 är helt ny och sträcker ut sig i sidled.
- – -
(UPPDATERAT: Jag har nu känt på mobilerna, och här är mitt första intryck).
På pressmöten världen över klockan 15.30 i dag, svensk tid, släpper Microsoft det splitter nya systemet Windows Phone 7 – för nya, eleganta pekskärmsmobiler i modern stil.
Det är Microsofts sista chans i mobilvärlden, och eftersom så mycket står på spel är det munkavle på.
För att få vara med och testa de första mobilerna måste vi (och alla andra medier i världen som deltar) skriva på ett så kallat embargo. Det innebär att ingen förrän kl 01.00 svensk tid den 21 oktober får:
- berätta om erfarenheter utifrån användandet av mobilen
- berätta om benchmarking av mobilen (batteritid mm)
- ge rekommendationer om köp/inte köp
Naturligtvis gillar vi inte embargon, men som enskild svensk tidning har vi inte mycket att säga till om. Alternativet är att inte få testa.
Det ska å andra sidan bli intressant. Windows Phone 7 verkar väldigt spännande.
Personligen uppfattar jag det som ett av de få uttryck för innovativt och modernt tänkande som når ända fram till marknaden hos Microsoft.
Ett annat är sökmotorn Bing. Det tråkiga är annars att Microsoft är ett företag fullt av extremt kompetenta människor, men där idéerna verkar kvävas på vägen. Få av företagets slutprodukter överraskar som innovativa.
Det verkar även de anställda tycka – på sajten Glassdoor.com där anställda rankar sina företag får Microsoft beröm för bra anställningsvillkor, med kritik för strulig internpolitik och många chefsnivåer. Steve Ballmer har dessutom stöd endast av 50 procent av de anställda.
Det är bland annat därför som Windows Phone 7 är så viktigt. Och nu är det dessutom bråttom.
Microsoft har helt enkelt hamnat på efterkälken i den allt hetare mobilvärlden. Liksom Nokia/Symbian var Microsoft tidigt ute, och konsekvensen är för båda att de fastnat i gammalt tänk och haft svårt att förnya sig.
Men till skillnad från Symbian, som fortfarande har över 40 procents marknadsandel bland datorlika mobiler (smartphones), ligger Microsofts gamla Windows Mobile 6.5 på under åtta procent.
Nokia insåg krisläget för två år sedan, köpte hela Symbian och la det i en stiftelse med uppdrag att förnya systemet och göra det till öppen källkod. Nya Nokia N8 med den nästan förnyade versionen Symbain 3 släpptes för någon vecka sedan (se tidigare bloggar).
Microsoft har sett krisen ungefär lika länge. I över tre år har utvecklingen av Windows Phone 7 pågått.
Men till skillnad från Nokia/Symbian som förnyar det existerande systemet, bryter Microsoft helt med det gamla.
Windows Phone 7, som visades upp offentligt på mobilmässan i Barcelona i februari i år, är helt nyskrivet, och har en helt ny användarmiljö lånad från Microsofts musikspelare Zune.
Det är förstås den plötsliga framgången för Android och Apples IOS (Iphone/Ipad) som pressar på, och även om Windows Phone 7 är inspirerat av samma anda skiljer det sig något.
Istället för att ha en startskärm med program/appar är det uppbyggt kring ”hubbar” med olika fokus – människor, musik, spel, kontor med flera.
Just spelhubben – kopplad till Xbox live – kan vara en styrka, samt förstås kontorshubben med Office-programmen.
Men trots styrkorna ser det mörkt ut. Mycket mörkt.
Konkurrensen är stenhård och Microsoft är sent ute. Gartner spår att Microsoft får en tillfällig uppgång med det nya systemet men sjunker till under fyra procents marknadsandel om fyra år.
Mot Windows Phone 7 talar dessutom att Microsoft fortsätter med licensavgift per mobil, medan Android och Symbian är gratis.
Ett annat problem är att massor med företag använder Windows Mobile 6.5 för att programutvecklare kunnat skriva skräddarsydda program åt dem i det systemet.
I Windows Phone 7 ligger fokus liksom hos konkurrenterna mycket mer på konsumenter, och friheten att göra skräddarsydda program är mindre än förut. Det är också kostsamt att skriva om gamla program.
Därför kommer många av de viktiga företagskunderna att stanna kvar i Windows Mobile 6.5.
Mobiltillverkarna får heller inte göra egna ”skal” med eget utseende, som de gjort med gamla Windowsmobiler (exempelvis i Sony Ericsons Xperia X1).
Ovanpå alltihop saknar Windows Phone 7 inledningsvis multitasking – att köra flera program samtidigt – vilket till och med Iphone/IOS fick i den senaste uppdateringen.
Men Microsoft satsar nu allt på Windows Phone 7 (ungdomstelefonen Kin skrotades i somras efter bara två månader), och tror officiellt att det har unika egenskaper som kan göra det starkt i konkurrensen.
Jag ser fram emot att testa. Men du får som sagt vänta till den 21 oktober med att ta del av mitt omdöme. Om ingen bryter tystnadslöftet innan dess förstås, för då öppnas dammportarna.
- – -
e-post: mats.lewan@nyteknik.se – twitter: matslew
Mats Engström:
@holmjens Tack för info. Trevlig helg!
